Kapellets terminspräst

Det nådens år som nu går in, 2017, är ett jubileumsår. Hammarslagen från kyrkporten i Wittenberg ekar ännu. Enligt traditionen spikade Martin Luther upp sina 95 teser på universitets anslagstavla – som också var kyrkporten – den 31 oktober 1517. Det har gått 500 år till stor del präglade av osämja mellan de så kallade protestantiska kyrkorna och den katolska. Påven kom till Lund 31 oktober 2016 för att befästa att vi inte ska fira reformationen,
utan i samförstånd se att mycket mer förenar våra olika kyrkor än skiljer dem åt.

Luther levde över 20 år som en ivrig och from munk. Han kunde bikta sig i timmatal men han fann inte svaret på hur han skulle fi nna en nådig Gud i fromma övningar. Han tyckte att kyrkan handskades ansvarslöst med att alltför lättvindigt dela ut syndernas förlåtelse, bland annat genom avlatsbreven. Martin Luther var en bibelteolog och det var genom att läsa bibeln som han drabbades av insikten att Gud ger förlåtelse utan motkrav. Av nåd. Nåden är inte till salu! Människan är kallad till frihet – inte till att vara slav under något system. Nåden har sin grund i den villkorslösa kärleken. Gud är inte dömande, krävande eller straffande. Guds nåd ger oss en tolkningsnyckel för hela livet. Och vi behöver också hela livet för att börja ana vad Guds nåd är.

Martin Luther ville förnya kyrkan och han ville att förnyelsen skulle pågå ständigt. Inget som är helt stillastående förblir levande. Inom de 50 år av kyrkans liv som jag överblickar har mycket förändrats. Det mesta till det bättre. En kyrka på väg måste vara beredd till uppbrott och förvandling . Ibland kan det vara en smärtsam process – men oftast nödvändig. Vi sjunger gärna ”Driv oss ut att bygga broar till okänd morgondag” men det blir svårare när det inte handlar om att sjunga utan om att leva.

Caroline Krook, terminspräst