Kapellets terminspräst

Att få vara terminspräst i Djursholms kapell är verkligen något fint.

Under många år kom jag som präst i Danderyds församling att lära känna kapellet väl. Nu när jag lever i exil på andra sidan Dalälven gläder jag mig att få återvända hit och fira gudstjänst. Det är som att komma hem!


Kapellet är en helig plats, för mig och för många andra. Gudstjänsten ger rymd och tid för att ana Guds kärleks ansikte.

Men Gud är ju större än gudstjänsten och kapell. Gud möter oss lika ofta när vi minst anar det.

Vi kan fråga Sackaios som fick bjuda Jesus på lunch. Eller kvinnan vid brunnen. Moses efter att ha sett den brinnande bus- ken.

För en tid sedan var jag på ett dopsamtal. Den lilla dopkandidaten låg på en fin filt och tittade upp i taket, precis så där som små barn gör.

Jag gick fram till henne. Böjde mig över henne och våra blickar möttes. Hon såg rätt igenom mig. Inte avslöjande eller granskande men förväntansfull, varm och full av tillit.

Det var en sällsam stund där på vardags- rummets golv. Ett sällsamt utbyte av blickar, som stannade kvar i mig. Dröjde sig kvar. Är nog där än.

Det slog mig att vi ofta talar om Gud som en förälder. Som en far eller som en mor. ”Hjälp mig, taga ur din trogna fadershand…” sjunger vi i psalmen 249 Blott en dag.

Tänk om det var Guds blick jag mötte, som ville möta min och som såg på mig med förväntan, tillit och värme.

Gud möter oss ofta så. Oväntat. Plötsligt. Men tydligt och sant.

Fredrik Hesselgren, terminspräst