När Natanael Beskow är 22 år lämnar han det inspirerande studentlivet och teologkamraterna i Uppsala (då han redan hunnit skriva några av de psalmer som gjort honom vida känd – exempelvis Kärlek av höjden; Ack, saliga dag).
Han söker sig till Konstakademien i Stockholm för att utbilda sig till porträttmålare. Vid den här tidpunkten är han övertygad om att han inte kan bli präst i Svenska kyrkan: hans alltför starka krav på sanning hindrar honom att avlägga prästlöftet.
Under fem år (1887 – 1892) får teologistudierna vila. Beskow satsar all sin energi på sin konstnärliga utveckling. Beskow söker sig till Konstakademien för att utbilda sig till porträttmålare.
På Konstakademien träffar han den unga Elsa Maartman. Den sympatiske och väluppfostrade Natanael (han var ju prästson!) får till slut Elsas familjs tillåtelse att använda henne som modell (”Nu är faslig polemik om saken”, skriver Elsas syster Aina till moster Mala i ett brev samma höst). Natanael behöver dock bara hennes huvud som modell, för uppgiften gäller en Psykefigur-pristävlan.
Vi vet hur det gick sedan: Natanael skriver brev till Elsa, som låter det gå några dagar innan hon svarar. De träffas och i maj 1893 förlovar de sig.
På hösten blir Natanel svårt sjuk, och väljer att vårdas i föräldrahemmet, prästgården i Skärstad, Östergötland. Vilka tankar som nu rör sig i Natanels huvud vet vi inte. Yngste sonen Göran tror dock (så här 100 år senare) att Natanels mor under denna sjukdomsperiod talade vänligt men ganska allvarligt med sonen om det mindre lämpliga i att fortsätta med konststudierna.
Längtan till teologin tar överhanden och senare på hösten 1893 reser Natanael tillbaka till Uppsala. År 1895 tar han sin prästexamen i Uppsala. Hans starka krav på sanning hindrar honom dock från att avlägga prästlöftet. Natanael drömmer om att bli missionär i Kina men planerna skrinläggs när han, lite oväntat, erbjuds att bli predikant i Djursholm. Med sina betraktelser och sina moderna tankar om existentiella frågor får han kyrkobesökarna att lyssna. Det är, och har alltid varit, högt i taket i kapellet.
Nyårsdagen 1896 håller han som ordinarie predikant sin första predikan i Djursholms slott. Fjärde advent två år senare har han den stora lyckan att få invigningspredika i nybyggda Djursholms kapell.
Ortsborna hade tagit den frisinnade prästen till sig och snart behövde han en större kyrkolokal. På söndagarna vallfärdade nu stora skaror uppför de långa trapporna – järnvägen öppnade till och med en egen station för besökarna. Under mer än ett halvt sekel satte Natanael Beskow sin prägel på det andliga livet i Djursholm. Han stod i predikstolen varje söndag i arton år och därefter predikade han varannan vecka fram till 1931.
Natanael Beskow var en engagerad humanist och under den kommande perioden fyller han sin tid med aktivitet och en bredd i sin verksamhet som få andra skulle mäkta:
- starkt engagemang för kvinnors rösträtt (ofta anlitad som föreläsare vid Kvinnliga Medborgarskolan i Fogelstad)
- rektor vid Djursholms samskola 1897 – 1909
- 1912 grundar han tillsammans med Ebba Pauli stiftelsen Birkagården i Stockholm
- 1916 – 1930 är han folkhögskolans rektor
- 1918 utses han till teologie hedersdoktor
- 1918 är han med och grundar Förbundet för kristet samhällsliv (ordförande 1918-1943)
- 1919 ingår han i års psalmbokskommitté, där han även återfinns i den kommitté som arbetar under åren 1934 – 36.
Natanael Beskow var radikalpacifist och nominerades till Nobels fredspris 1947 (priset tilldelades Friends Service Council, American Friends Service Committee).
Beskow hämtade inte sällan sina idéer från olika ideologier och formade sin liberala åskådning, med inslag av fromhet och mystik. Ingen annan svensk förkunnare har gett ut så många predikosamlingar. I Psalmboken förekommer Beskow flitigt med några av våra käraste psalmer, som ”Kärlek av höjden” och ”Ack, saliga dag”.
Natanael Beskow avlider i Djursholm den 8 oktober 1953, 88 år gammal (tre månader efter hustrun Elsa Beskows död vid 79 års ålder).